Jag sitter just nu i TV-soffan och ser SVT’s Dokument Inifrån. De har precis släppt en journalistisk bomb i alla Sveriges vardagsrum när de, baserat på läckor från Wikileaks, nu avslöjar att svenska justitiedepartementet har haft informella kontakter med USA bakom ryggen på vår riksdag rörande samarbete för övervakning av misstänkta terrorister i Sverige.

Just nu känner jag mig som en liten pojke på julafton när jag för mitt inre ser vår regering slingra sig som ormar i månader framöver! Jag är så skadeglad och detta är definitivt inte något jag är stolt över; det kan dock inte hjälpas. Vad sägs om att göra en “piraträd” ut på stan beväpnade med flygblad och pins under veckan, någon?

Advertisements

Sten Tolgfors, Allan Widman och Urban Ahlin har det gemensamt att de alla tycker att läckorna från Wikileaks inte kommer med några nyheter och att det som avslöjats om Gripen-affärer, krackelerad alliansfrihet och fuffens med Afghanistanopinionen inte är alls hemligt eller märkvärdigt.

Hur kan saker som enligt dessa herrar är så triviala orsaka sådant rabalder världen över, undrar man? Varför tycks det bara vara diplomater och regeringsföreträdare som har den åsikten?

Jag har läst ett inlägg av Aftonbladets Wolfgang Hansson och ett inlägg på SvD signerat Roger Fjellström. Dessa två tar upp de viktigaste av mina åsikter om Wikileaks senaste läckor som orsakat sådant rabalder världen över. Sammanfattningsvis kan man säga att de bemöter både frågan om huruvida läckorna gynnar folket på sikt såväl som det påstått bristande publicistiska ansvaret (det är faktiskt en hel drös med journalister på väl ansedda tidningar som varit med och publicerat materialet; inte någon vriden RKU-blaska).

Det är min fasta åsikt att makthavare och deras verkställande hantlangare både kan och ska släpas ut i ljuset för allmän beskådan, by default.

 

Hos Lake så  läser jag om att Cecilia Wikström, en folkpartistisk EU-parlamentariker, har skrivit ett inlägg i måndagens utgåva av Uppsala Nya Tidning där hon ställer sig bakom principen om Internetcensur. All in the name of kampen mot den så vanligt förekommande(?) barnporren, of course. Lake efterlyser i sitt inlägg att någon ger henne svar på tal eftersom han själv inte har tid att skriva något de närmsta dagarna. Jag lägger därför upp nedanstående utkast för allmän beskådan; synpunkter mottages tacksamt. Om gensvaret är någotsånär positivt så kanske jag skickar in det till UNT:

I sin debattartikel i Uppsala Nya tidning i måndags skriver Cecilia Wikström, folkpartistisk EU-parlamentariker, att hon ser fortsatt censurering av Internet som ett av de verktyg som Sverige och EU kan behöva använda även i framtiden i kampen mot barnpornografin. Hon kallar den statligt sanktionerade censuren av Internetsidor som sedan några år tillbaka är på plats i Sverige, i och med Rikskriminalpolisens s.k ”barnporrfilter”, för ”ett föredöme för många andra länder i Europa”. Att detta filter efter en granskning av bland andra journalisten Oscar Swarz visat sig förvånansvärt dåligt på att filtrera barnporr, men desto bättre på att filtrera helt lagligt material, väljer hon att bortse ifrån.

Naturligtvis använder inte heller Cecilia ordet “censur” för att beskriva den situation som för närvarande råder i Sverige på Internetområdet, och som hon vill exporetera till resten av EU. ”Censur” är ett ord som för tankarna till det forna Sovjet eller de människorättsfientliga regimerna i dagens Iran eller Kina, inte till ett demokratiskt land som vårt. ”Censur” är ett väldigt laddat begrepp i hela västvärlden, förmodligen för att folk runtom på vår kontinent både har blött och dött för vår rätt till fri opinionsbildning och yttrandefrihet. Man kan lätt föreställa sig att det är just därför som Wikström undviker ordet i möjligaste mån i sin egen artikel; det förekommer endast vid ett tillfälle och då när hon gör en ansträngning att få det att verka som hon verkligen övervägt riskerna med att acceptera ”Internetcensur” som princip. Dessvärre är det just inget mindre än censur som Cecilia Wikström ställer sig bakom i sitt debattinlägg, även om hon hellre vill kalla det ”blockering” istället.

Barnporr, i synnerhet barnporr på Internet, är ett politiskt kort som makthavare i Internetåldern visat sig vara väldigt snabba att spela ut så snart de är på väg att driva en demokrati- och yttrandefrihetsfientlig linje i en lagstiftande församling, uppsåtligt eller omedvetet. Vi har sett det i Sverige och vi har sett det i EU, inte minst genom det vurm för EU-sanktionerad Internetcensur som vi sett hos Wikströms partikollega, EU-kommisionär Cecilia Malmström.Eftersom vi människor är kännande varelser så har vi många gånger svårt att hålla isär känslor och förnuft när något så avskyvärt som övergrepp på våra barn kommer på tal. Denna sprängkraft som barnporren har är naturligtvis inte våra politiker sena att spinna vidare på, låt vara att de flesta säkert anser sig ha vårt bästa för ögonen. Tyvärr är blockeringen/censureringen av Internetsidor ett väldigt bedrägligt sätt att hantera barnporr. Vägen till helvetet är som bekant ofta kantad med goda föresatser och risken för ändamålsglidning med den här typen av lagstiftning är stor.

Även om censureringen från början sker ”under kontrollerade former” och för samhällets bästa som Wikström vill så vet vi av erfarenhet att den snabbt och ovillkorligen utvidgas till att omfatta nya områden. I Australien är det pga hysterin kring barnporren på nätet t.ex numera olagligt att visa bilder på småbröstade kvinnor, även om det rör sig om vuxna människor som låtit sig fotograferas av egen fri vilja. Inom EU har vi flera exempel på att yttrandefriheten är under hot. Litauens parlament antog nyligen en lag som förbjuder medborgarna att i positiva ordalag tala om ”icketraditionell sexuell läggning” samt “polygama relationer”, man får heller inte publicera bilder med ”våldsamt innehåll” varken på nätet eller någon annanstans. I ett utdrag till EU’s Stockholmsprogram kunde man för ett år sedan läsa att EU kraftfullt ska ta avstånd från ”terrorist speech” (vad nu än det är för något). Hur länge dröjer det till dess att vi från EU får nya direktiv om vad för saker som ska censureras för att skydda oss från barnporr/terrorism/omoral?

När Cecilia Wikström och folkpartiet nu tydligt visar att de tycker att censur är ok som princip så blundar de för den verkliga problematiken. Att blockera sidor för ”potentiella förövare”, som Wikström väljer att kalla de tusentals oskyldiga Svenskar som dagligen får lagligt material filtrerat av ett illa fungerande filter, gör inte att barnporren försvinner från nätet. Wikström är däremot på god väg att öppna Pandoras Ask genom att på detta sätt rucka på grundläggande demokratiska värderingar.

Vi i Piratpartiet vill inte att barnporren ska skylas av ett statligt filter, vi vill att de platser på nätet där barnporren finns ska dras fram i ljuset och stängas ned så snart de uppdagas och att de brottslingar som står bakom dessa ställs inför rätta!

Jag fick reda på nyheterna om Piratpartiets beslut att hosta TPB-sidan först nu då jag varit lite bortkopplad från RSS:en ute hos kund hela dagen. Tydligen så flyttar TPB in hos Piratpartiets serverpark och uppkoppling efter att en tysk domstol nyligen dömt deras tyska Internetleverantör att stänga av tillgången till sidan. TPB har flyttat flera gånger förut men det här första gången som deras hemvist blir hos ett politiskt parti; och vilket parti! Detta är verkligen fantastiska nyheter!

Storyn kommer förhoppningsvis generera stor uppmärksamhet i gammelmedia och SvenneBanan får kanske nu äntligen upp ögonen för de omfattande censurförsök som multinationella bolag bedriver mot både honom, tyskar och resten av världen.

Detta kommer inbjuda till livlig debatt från våra meningsmotståndare men vi har inget att frukta. Vi har rättssäkerheten och folkets stöd i detta, tillsammans med EU-lagstiftning) och vi visar nu på ett ypperligt sätt att vi levererar även när det gäller hårda bud.

Jag hoppas nu innerligt att maffiabossarna hos mediakartellerna väljer att processa mot oss. Det ska bli mycket intressant att inför hela världen få visa upp en domstolsprocess där företrädesvis amerikanska bolag försöker stämma/censurera/stänga ned ett i EU-parlamentet representerat parti!

When the goings get tough, the tough get’s going. Go PP!

Last week the parliment of Sweden, Riksdagen, made an official statement that the systematic Turkish murdering of Armenians, among several other ethnic groups (including Greeks) living in the former Ottoman Empire 1915, is to be considered a genocide. The number of civilians killed differs depending on which historian you ask, most of them are counting the victims in hundreds of thousands. Why the Swedish elected assembly made it’s official position clear just now I don’t know, probably it is related to the recent decision by the USA to do just the same.
I was positively surprised by this decision, especially since a handful of elected officials from the , though I recognize that Sweden’s diplomatic work to put an end to Turkeys evidential oppression of ethnic minorities in the country will now become even harder. This is true since the Turks will now feel insulted (just as a stubborn child refusing to apologize to it’s little brother) resulting in them becoming even more nationalistic. Turkish nationalism is the true root of the problem.

The founding father of Sweden as a nation was according to many (including myself) the 16th century king Gustav Vasa. He was up until the early 1900’s regarded a good and just ruler in our history books. This image of the old king is of course a big heap of crap since he was a tyrant with the blood of innocent people allover his hands, as was the case with all European kings during his time. Since his crimes were committed so long ago, though, I as a Swede don’t have any problems with historians calling him a murderer and the creation of Sweden as a nation a massacre. Turkey, though, was founded only a hundred years ago which I guess makes it harder for the Turks to have a more nuanced (and probably more historically correct) view of the early Turkish leaders.

It is also problematic for a supposedly democratic country to have a state-approved “official” version of history (compare this to the re-writing of history in F.Y.R.O.M regarding it’s claimed Greek heritage). Having said that, I personally believe that it is time for the rest of the world to stop neglecting Turkeys history. Since we all(?) agree that the holocaust of the Jews in Nazi-Germany during the 40’s was a genocide, Sweden has made it’s official position here very clear several times, the same must apply to the Turkish situation. Germany and it’s people have accepted the dark and sad parts of their history and moved on building a society that respects human rights. So must Turkey if they ever wish to earn the respect of the western democracies.