Arbetslinjen v2.0

May 9, 2010

Folkpartisten Camilla Lindberg har enligt SvD sagt till Borlänge Tidning att hon gärna vill legalisera sexköp.

Vilket kanonförslag! Legalisering av prostitution sulle göra underverk för invandrar- och ungdomsarbetslösheten! Detta är vad jag kallar arbetslinje! Om Camilla Lindberg själv har barn i sena tonåren så räknar jag med att hen kommer vara den första PRAO-eleven på dessa nya arbetsplatser!

Advertisements

Money as debt

March 9, 2010

I just saw an amazing documentary online called “Money as debt“.  Please watch it, or at least read my thoughts of it below!

Wages are acknowledgment of real value already delivered, not promised future value as is the case with our current debt-based monetary system. Therefore our economy should be based on wages to create demand, not debt. Governments representing people and society at large should have the exclusive right to issue currency, not private banks. It is really just common sense: Why should governments ever have to pay interest to private bankers on their currency, when they (we the people) could create the currency themselves? If control over currency was to be given to the people instead of these corporate leeches we would not have to give away any of our tax money to bankers. This value could instead be used for financing infrastructure and universal health care for the benefit of all of us.

This is not communism, it is just the simple conclusion that issuing of money (the standardized units of value) should be used to enable trade of goods and services, not to enrich the already rich monopolists who currently hold control of our medium of trade.

Både SvD och DN skriver idag om att en man som av Arbetsförmedlingen skickats på en anställningsintervju hos ett företag inte skakat hand med den kvinnliga chefen. Han blev nekad anställning av företaget med hänvisning till hans bristande kompetens. Arbetsförmedlingen hävdade dock att det var pga att mannen inte tog den kvinnliga chefen i hand när han skulle hälsa som var orsaken till att han inte fick jobbet; de menar därför att han hade misskött sig på intervjun. Med denna motivering drog de in hans medverkande i arbetsmarknadsåtgärden vilket domstolen nu funnit står i strid mot diskrimineringslagstiftningen.
Reaktionerna på många SD-sympatiserande bloggar med ljusskygga underteckare lät naturligtvis inte vänta på sig. Den vanliga harangen om att det “daltas med invandrare” och att man “ska ta seden dit de kommer” är inte helt oväntat det som dominerar. Dessa intoleranta gaphalsar tror sig gång efter annan skjuta mot öppet mål när de på populistiskt vis kritiserar invandrarna och invandringen. De lyckas tyvärr ganska bra med detta eftersom människor nu liksom alltför ofta annars misslyckas med att skilja på äpplen och päron, dvs lagar och känslor.

Till att börja med bör vi hålla isär begreppen ”att hälsa” och ”att ta i hand”. Artiklarna i pressen är lite otydliga när det kommer till om mannen i fråga vägrade hälsa, eller om han vägrade hälsa på just det sätt som är allmänt i Sverige, dvs genom en handskakning. Häri anser jag att själva kärnfrågan ligger rent principiellt. Om jag vore arbetsgivare så skulle jag inte vilja anställa en person som var oartig genom att vägra hälsa. Om han däremot hälsade, som SvD skriver, genom att lägga händerna på bröstet (vilket jag tycker kvalificerar som en hälsning, likväl som att lyfta på hatten) så anser jag att är detta ok. Återigen, det gäller att hålla isär begreppen och inte instinktivt ryckas med av känslor.

Bara för att vi i Sverige av hävd skakar hand i formella sammanhang så betyder det inte att detta är det enda rätta och artiga sättet. När jag säger ”Hej!” till mina kollegor när jag kommer in på kontoret på morgonen så har jag hälsat. När jag kramar och pussar min sambo när jag kommer hem efter jobbet så har jag hälsat. När jag träffar en kund i formella sammanhang så hälsar jag med en handskakning. Om jag vore en starkt religiös muslimsk man så hade jag kanske hälsat genom en bugning eller dylikt. I samtliga fall visar jag artighet och omtänksamhet, oberoende av ritualens detaljer.

Det borde vara min fulla rätt att välja i ett land som förväntas företräda åsikts- och religionsfrihet.

Otäcka Danmark

December 14, 2009

Danmark har tydligen en lag som låter ders polis grip personer som kan tänkas begå brott. Detta har lett till att drygt 1000 personer frihetsberövats under demonstrationerna under klimatmötet i Köpenhamn, trots att de inte gjort någonting mer än att uttrycka sina åsikter. Dansk yttrandefrihet 2.0?

Är det någon mer än jag som blir lite reserverad mot att åka och hälsa på våra (inte fullt så mysiga) grannar i söder?

Jag väntar med spänning på en “Lymmel-lag” i Asktappning…

Den senaste tiden så har det i tidningarna skrivits om framförallt tre händelser som vi i Piratpartiet Jönköping känner oss tvungna att kommentera. Det handlar om så vitt skilda saker som Internetanvändande, avfallshantering och bussåkning inom Jönköpings kommun. För att förtydliga så handlar det såklart om beröringspunkterna för Piratpolitiken hos dessa tre och det hot mot det öppna demokratiska samhället som de för med sig i ett större perspektiv.
Med stora förändringar i samhället följer alltid nya problem och utmaningar; IT- och kunskapssamhället är inget undantag. Det var t.ex svårt att undgå rubrikerna om porrsurfning och fildelning inom kommunen för en tid sedan. Kommunanställda har nu att förvänta sig en rad förändringar i hur de kommer att tillåtas använda Internet på sin arbetsplats. Det har redan talats om införande av ett censursystem för “olämpligt” innehåll på Internet, vilket rent tekniskt oundvikligen för med sig en konstant detaljövervakning av vad varje anställd gör på nätet. Oavsett vad man har för åsikter om nätporr och rasistiskt/extremistiskt material på Internet så bör man akta sig för att införa ett system där ”boten” riskerar att bli värre än ”soten”.

Vem ska till att börja med ta fram riktlinjerna för vad som är att betrakta som ”olämpligt innehåll” på Internet? Vem ser sedan till att ändamålsglidning av samma typ vi sett för FRA-lagen inte uppstår? Vad gör vi när det känsliga registret över våra folkvaldas surfvanor läcker till utpressare? Det finns även andra exempel på faror med att lösa strukturella eller praktiska problem med storebrorsmetoder; Renhållningsarbetarna i kommunen kommer nu exempelvis enligt ett förslag tvingas till att låta sig övervakas via GPS, allt för att makthavarna i kommunen vill visa upprörda medborgare att de tar krafttag mot svart sophämtning. Men var hamnar vi till slut om övervakning ska vara lösningen på alla missförhållanden? Ska vi ha GPS-övervakning av vartenda kommunalt fordon för att förhindra otillbörligt nyttjande av tjänstebilarna? Hur ska en god relation baserad på ömsesidig tillit mellan en arbetsgivare och en anställd kunna infinna sig när den förre ständigt sneglar över axeln på den senare?

Ett tredje exempel på en fråga där integritetsaspekten bör tänkas igenom ordentligt är det nya systemet med busskort som Jönköpings Länstrafik håller på att införa. Korten ska enligt uppgift kunna laddas av resenären själv via Internet vilket helt plötsligt knyter kortet till en specifik resenär, till skillnad från dagens magnetkort där inga personuppgifter lagras. Det kommer alltså inte bara att se att kortet använts för att betala den aktuella resan utan även vem det är som reser vart och när. I en inte alltför avlägsen framtid vill vi kanske inte ha ett system på plats som åt statens förlängda arm registrerat exakt vart vi rest med kollektivtrafiken. Med fel personer i regeringsställning så kan uppgifter som idag känns helt ofarliga att dela med sig av helt plötsligt bli mycket känsliga.
Varför alls bygga ett sådant register från första början, när potentialen för missbruk av dessa uppgifter är så stor? Vi menar såklart inte att alla effektiviseringar av denna typ är av ondo, vi manar bara till försiktighet med vilka uppgifter det offentliga samhället samlar på sig från det privata.

PP är ett parti som kämpar för fri kunskap, fri kultur och respekt för den personliga integriteten, både på Internet och i den fysiska världen. Många av våra väljare och sympatisörer är unga fildelare, men den fråga som har ett starkt och utbrett stöd över generationsgränserna är rätten till ett privatliv; rätten att förbli oövervakad av stat och företag så länge man inte är skäligen misstänkt för ett allvarligt brott. Frågan har fram tills helt nyligen främst engagerat unga tekniskt bevandrade människor, då dessa var de som först insåg de dolda farorna med tekniskt komplicerade lagförslag som FRA och IPRED. Detta är dock något som angår alla eftersom vi, varken vi vill det eller inte, lever och verkar i det framväxande IT-samhället. Man måste inte vara IT-expert för att vilja ha sin privata korrespondens skyddad från uppsprättning.

Dagens Nyheter aswell as the local newspaper JönköpingsPosten reports that the municipality of Jönköping (the city in which I live) has concluded that as much as 80% of it’s Internet capacity (bandwidth) is being used for sharing files online. Also, they have estimated that around 1300 work hours monthly are being spent on non-work related Internet surfing (porn, gambling online etc). This has lead to a lot of comments on the article from people who are furios with what they believe to be proof of the misuse of resources and tax money by the city. Their view generally is (no surprise here) that working people, especially the ones working for the state or the city, are lazy and disloyal. Voices are already being raised to implement censorship policies for the municipality network.

I have encountered this political slur so many times before, both from listening to my parents (who run their own company and therefore have that mandatory lack of belief in the tax financed welfare state) and from clients who wish for me to censor and/or cap their employees access to the Internet. In my view, they all to often let their feelings take precedence over their reason and becasue of that they fail to put things in a broader prespective. I am of course not surprised by these standard reactions from ignorant people; in my view, they are often the same kind of people as the right-wingers or so-called liberals that never misses out on a chance to bash public spending, regardless of context. I can’t decide which I’m most disappointed of, however, the people responsible for the research or the journalists who publish it without asking the right questions. I will try not to turn this post into a personal left-right discussion (well, I kind of allready did that a few lines up…) so let’s focus on WHY the article is misleading:

1. Employees and highschool kids = apples and pears
First off, one needs to remember that the numbers presented are based on the total Internet usage of the municipality. This means both the traffic originating from the municipality administration (the so called “A-net”) and the public schools (the “U-net”). The amount of bandwidth consumed by employees and high/elementary school kids respectively are not presented seperately in the article, which is likely to mislead an avarege citizen of Jönköping with little insight into how the system is built. The municipality connects to the Internet from the same point regardless of where within the system the traffic originates.It is well known (?) that kids, especially teenagers, use the Internet in radically different ways than their parents. That 80% of an avarage high schools bandwidth is used for surfing porn and/or youtube should not come as a very big surprise. Even if you take an avarage swede as a comparison, you will soon find that an 80% degree usage of the Internet connections for porn and file sharing is in fact a pretty low number. In conclusion, 80% of the total municipality bandwidth is not necessarily used by the administration/employees; most likely the kids are responsible for the greater part of it.

2. There is no proof that “legitimate” Internet usage suffers
Now even if 80% of the Internet capacity is really being used for file sharing, it does not proof that “legitimate” traffic suffers performance from it. Real problems arise only when unwanted traffic throttles the performance of desired traffic. Just becasue you spend 80% of your bandwidth on Youtube or on streaming porn doesn’t mean that you would have used the same amount for work related activities if you hadn’t. One might argue that the municipality is then spending way to much money on excess bandwidth, but it is important to remember that a system should never be dimensioned after it’s expected avarage demands, but on it’s expected maximum demand for performance. Even if the amount of bandwidth is way beyond the current need for “legitimate traffic”, I know from first hand experieance that this will, wihtout exception, change over time.

3. What the 1300 work hours translates to in practice
It is stated that 1300 work hours is being “wasted” by people surfing porn and using gambling or (my own guess) social networking sites like Facebook. It is not at all unlikely that all of the people working for the municipality of Jönköping together spends 1300 hours each month on non-work related surfing. Actually, I would have expected a greater number. Be that as it may, the real question is whether it poses a problem or not? I believe that the time that employees now “waste” on surfing during work hours equals the time that they used to spend hanging around chatting at the coffee machine before they had access to the Internet. What it all boils down to is that if they can manage to surf for porn and/or gambling sites online at work and still make their deadlines, what’s the problem? Perhaps they have to little to do at work from the beginning? Censoring and monitoring your employees Internet usage will lead to real issues with trust and lojalty, and for an organisation with thousands of employees that is way more harmful for productivity than 1300 “wasted” work hours. Any moral objections regarding specific usage of gambling or porn sites can be rejected by the fact that they are just moral objections; these are well known to change over time. As always, the moral arguments are being used as a last resort by people who fail to present hard facts.

4. Most importantly – the objective view of the IT-society
If one would look objectively on the impact of IT in our lives – has productivity increased or decreased since the introduction of computers and Internet into our society? I think, even with free access to porn and facebook, society has gained enourmosly from the Internet. To summarize my view of this whole business, I think that it is inevitible that access to the Internet will be used by employees both for the intended work and the unintended fun. By monitoring and censoring their freedom to choose we stand to loose a lot more productivity due to disatisfaction about them being censored than we do from them surfing porn at work every now and then.

You have anything to say about this summary? Well, bring it on then! 🙂

I motsats till vad de flesta tror så skapades inte upphovsrätten främst för upphovsmännens skull, utan för att samhället skulle hjälpas att utvecklas genom att skydda nyskapande. Hela poängen med upphovsrätten har hela tiden varit att den ska främja innovation, distribution och konsumtion av kultur och vetenskap för samhällets skull. Upphovsmannens “rätt att ta betalt” kom som en bieffekt.

Dagens upphovsrätt har väldigt lite med denna samhällsnytta att göra. Det bästa beviset för detta är att  det kraftfullaste verktyg för mänskligt utbyte av kunskap och kreativitet som mänskligheten skådat, Internet, stryps av upphovsrättsmogulerna för att de ska kunna skydda sina vinster. Istället för att främja kulturen så kväver nu upphovsrätten densamma eftersom principerna för kulturens distribution så fundamentalt förändrats på senare tid. Att tala om termer som “exemplarframställning” för en datafil som kan kopieras och spridas om och om igen till i princip ingen kostnad alls är t.ex inte längre applicerbart. Att massövervaka hela landets Internetanvändare för att några nuförtiden helt överflödiga skivbolagsägare ska kunna skydda sina redan alltför höga vinster är inte proportionerligt.

Christian Engströms blog kan man läsa om att musikartisterna, i motsats till vad skivindustrin så våldsamt hävdat, har ökat sina inkomster på senare år eftersom en större andel av pengarna hamnar hos dem istället för hos deras skivbolag. Varför ska dagens upphovsrätt tillåtas vara kvar, om den i sin nuvarande form inte uppfyller sitt syfte, att gagna samhället?

Cui bono?