Jag ringde igår förmiddag in till SR’s program “Ring P1” för att försöka skapa debatt om vår alltmer hotade frihet på nätet. Programmet som jag medverkade i finns att ladda ned som podcast. Jag tog som utgångspunkt den pågående rättsprocessen mot TPB och ville passa på att lyfta frågan då hovrättens dom faller imorgon. Domen har en väldigt stor principiell betydelse eftersom den blir prejudicerande för hur det svenska rättsväsendet ser på tjänsteleverantörers ansvar för det som enskilda Internetanvändare gör på nätet. Jag hade turen att kunna ringa direkt efter det att programledaren Tomas Tengby låtit öppna telefonslussarna och jag kom därför fram genom växeln direkt. Min spröda(?) stämma dyker upp ungefär 12 minuter in i klippet och vid ungefär 31 resp 35 minuter hörs två andra personer ventilera sina åsikter i frågan, den senare lite mer nyanserat än den tidigare. Kul!

Jag är glad över att jag fick så mycket som dryga 8 minuter(!) i etern att diskutera frågan med en mycket skicklig programledare. Tengby försöker som vanligt hela tiden vrida och vända på det man säger för att hitta luckor och svagheter i resonemangen. Jag fick dock känslan av att det inte alls var en slump att just jag fick så mycket programtid som jag fick. Det verkar faktiskt som att redaktionen på “Ring P1” gärna tar in samtal som berör deras eget område: informations- och yttrandefrihet på nätet är frågor ligger nära till hands när TPB-rättegången kommer på tal.

Det som slår mig är med vilken lätthet jag nu vid flera tillfällen fått möjligheten att debattera piratfrågor i rikstäckande media! Alla pirater eller piratsympatisörer är kanske  inte lika pigga på att sticka fram hakan i direktsändning men jag vill verkligen uppmuntra fler att göra det! Kan jag så kan alla! Att ringa till “Ring P1” ger definitivt mycket “bang for the buck” och borde enligt min åsikt utnyttjas till max av piratrörelsen, en rörelse som har svårt att komma till tals på bred front i gammelmedia.

Lake är en centerpartistisk guldpirat med en minst sagt diger samling guldkorn som nått SvenneBanan via radio och prasseltidningar. Till min stora glädje så gjorde Lake även en raid in i dagens “Ring P1” för att diskutera budbärarimmunitet/mere conduit (ca 33:30 in i klippet), även detta i väntan på TPB-domen imorgon. Ett trevligt inslag att lyssna till i head-setet vid fikabordet på jobbet! Way to go Lake! 🙂

Advertisements

Läste precis en mycket intressant artikel på DN med titel enligt ovan. Den handlar om just hur mycket makt över vårt samhälle som förflyttats från folket till företagen, från det offentliga till näringslivet. Sammanställningen tycker jag ger en skrämmande bild över just hur dominansen över informationslandskapet har förskjutits de senaste årtiondena till s.k ”tankesmedjor”; lobbygrupper som finansieras av ekonomiska särintressen.

Artikeln berör även problematiken kring det faktum att det enskilda parti som får mest pengar från och som utbyter mest kompetens med näringslivet (antalet engagerade medlemmar som har tentakler i ekonomiska särintressen) även är det parti som är den starkaste motståndaren till kravet på att öppet redovisa sina bidragsgivare. Partiet i fråga är Moderaterna.

Moderaterna är enligt artikelförfattarna de som tar emot det överlägset största ekonomiska stödet från närningslivet, i valrörelsen 2006 tog de emot 8 gånger så mycket(!) som de övriga riksdagspartierna gjorde tillsammans! Med detta faktum i åtanke borde det inte komma som någon överraskning för någon att just Moderata Samlingspartiet är det parti i riksdagen som starkast motsätter sig kravet på att öppet redovisa sina finansiärer. Att de i denna fråga hänvisar till den svenska principen om valhemlighet är enligt min åsikt helt jävla otroligt rent ut sagt; vad brydde sig det gamla högerpartiet om valhemligheten när de röstade igenom FRA-lagen? Hur mycket var medborgarnas personliga integritet värd när IPRED klubbades? Dubbelmoral anses väl vara bättre än ingen moral alls, antar jag.

I ljuset av hur mycket ekonomiskt inflytande som näringslivet har över våra beslutsfattare, och i förlängningen även våra tjänstemän och vårt rättsväsende, så är det lättare att förstå hur både domaren och målsägaradvokaten i TPB-rättegången sitter med i samma upphovsrättsförening. Eller att polisens utredare av TPB-målet samtidigt gick filmindustrins ärenden.

Vi behöver en rejäl genomlysning av vilka personer det är som köpt sig vilket inflytande från vem!