Jag såg precis ett inslag på TV4-nyheterna där det redogörs för Tant Gredelins senaste proposition till lagändring. Hon och hennes hantlangare från FRAlliansen vill med denna proposition skydda svenskarnas personliga integritet (ja, Beatrice Ask vågade ta de orden i sin mun i… helt otroligt) genom att göra det svårare att på nätet få fram inkomstuppgifter om medborgare ur offentliga register.

Tydligen så ska möjligheterna för journalister och andra intresserade att snabbt hitta den här informationen på nätet begränsas för att undvika ”skvaller”. På en direkt fråga om varför denna förändring av lagen behövdes så svarade vår justitieminister rent frankt att hon inte kunde ge ett konkret exempel men att svaret finns i propositionen(!). Jag tolkar det svaret som att hon egentligen inte bryr sig, men att lämpliga svepskäl för att försöka plocka poäng på integritetsfronten finns nästlade i högen med papper som hon låtit krysta fram.

De uppgifter vår regering vill försvåra åtkomsten till för journalistkåren är uppgifter som sedan länge funnits öppna för allmänheten. Man kan såklart argumentera att det är bra att det måste vara omständligt att få fram dem (ringa skattemyndigheten och beställa hem dem efter att en menprövning gjorts) men det här kommer försvåra det journalistiska arbetet med att granska makthavare, både politiska och ekonomiska. Kritik mot propositionen riktades i inslaget från Journalistförbundet att detta kommer att försvåra deras granskande arbete.

Det är min starka övertygelse att möjligheten för journalister och medborgare att granska bör trumfa rädslan för att folk ska skvallra om (de för övrigt redan offentliga) inkomstuppgifterna hos Skatteverket.

Ny gredelin utredning

April 1, 2010

Jag hörde på Ekot på vägen till jobbet under skärtorsdagen att Tant Gredelin nu vill tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna att skärpa lagstiftningen mot företagsspioneri. Om jag fattat det hela rätt så är problemet enligt Ask att det är svårt att lagföra människor som spionerat mot företag som inte direkt arbetar med saker rörande rikets säkerhet, men som ändå kan “orsaka skada för Sverige”.

Jag är inte jurist, men efter vad jag förstod på journalisten i radioinslaget så har vi i Sverige två huvudspår i vår spionerilagstiftning: spioneri och företagsspioneri. De hårdare straffsatserna gäller för klassiskt spionage, dvs spioneri riktat mot rena försvarshemligheter som anses kunna hota rikets säkerhet. Företagsspioneri, t.ex att företagshemligheter läcks till konkurrenter av en insider, är inte belagda med lika hårda straff. Förmodligen beror detta på att lagstiftarna då det begav sig inte såg lika allvarligt på att ett företag drabbades av otillbörliga nackdelar i konkurrensen som att rikets säkerhet hotades. Det finns såklart företagsspioneri som anses vara så allvarligt att det hotar rikets säkerhet men då rör det sig om företag som är nära knutna till försvaret, t.ex SAAB och Bofors.

Det som jag anser vara anmärkningsvärt är själva motiverigen till att vår justitieminister tycker att det bör göras lättare att väcka åtal mot företagsspioneri. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen men innebörden var att det enligt Ask finns en gråzon när det kommer till företagsspioneri som inte rör rikets säkerhet men som kan skada Sverige ekonomiskt genom uteblivna arbetstillfällen. Är jag ensam om att känna lukten av ändamålsglidning i definitionerna?

Jag tolkar det som att det nu inte längre ska behöva hota rikets för att en handling ska kunna klassas som spioneri, utan att det räcker med att Sverige tappar konkurrenskraft. Detta är ett problem då jag (helt utan juridisk kompetens) utgår ifrån att tvångsmedlen (avlyssning, brevsprättning etc.) som staten får använda mot spioner som hotar landet är mer långtgående än de som får användas mot företagsspioneri. Även SÄPO har enligt inslaget lobbat ett tag för att förändra lagstiftningen på det här området. Bara en sån sak, att vår säkerhetspolis vill ha fler och för dem smidigare lagar, räcker för att jag ska bli mycket skeptisk.

Precis som man inte ska blanda ihop fildelning av upphovsskyddat material med kommunism eller rätten till ett privatliv med skyddande av kriminella så ska man även akta sig för att blanda ihop spionerikorten.