Cecilia Wikström öppnar Pandoras Ask

Hos Lake så  läser jag om att Cecilia Wikström, en folkpartistisk EU-parlamentariker, har skrivit ett inlägg i måndagens utgåva av Uppsala Nya Tidning där hon ställer sig bakom principen om Internetcensur. All in the name of kampen mot den så vanligt förekommande(?) barnporren, of course. Lake efterlyser i sitt inlägg att någon ger henne svar på tal eftersom han själv inte har tid att skriva något de närmsta dagarna. Jag lägger därför upp nedanstående utkast för allmän beskådan; synpunkter mottages tacksamt. Om gensvaret är någotsånär positivt så kanske jag skickar in det till UNT:

I sin debattartikel i Uppsala Nya tidning i måndags skriver Cecilia Wikström, folkpartistisk EU-parlamentariker, att hon ser fortsatt censurering av Internet som ett av de verktyg som Sverige och EU kan behöva använda även i framtiden i kampen mot barnpornografin. Hon kallar den statligt sanktionerade censuren av Internetsidor som sedan några år tillbaka är på plats i Sverige, i och med Rikskriminalpolisens s.k ”barnporrfilter”, för ”ett föredöme för många andra länder i Europa”. Att detta filter efter en granskning av bland andra journalisten Oscar Swarz visat sig förvånansvärt dåligt på att filtrera barnporr, men desto bättre på att filtrera helt lagligt material, väljer hon att bortse ifrån.

Naturligtvis använder inte heller Cecilia ordet “censur” för att beskriva den situation som för närvarande råder i Sverige på Internetområdet, och som hon vill exporetera till resten av EU. ”Censur” är ett ord som för tankarna till det forna Sovjet eller de människorättsfientliga regimerna i dagens Iran eller Kina, inte till ett demokratiskt land som vårt. ”Censur” är ett väldigt laddat begrepp i hela västvärlden, förmodligen för att folk runtom på vår kontinent både har blött och dött för vår rätt till fri opinionsbildning och yttrandefrihet. Man kan lätt föreställa sig att det är just därför som Wikström undviker ordet i möjligaste mån i sin egen artikel; det förekommer endast vid ett tillfälle och då när hon gör en ansträngning att få det att verka som hon verkligen övervägt riskerna med att acceptera ”Internetcensur” som princip. Dessvärre är det just inget mindre än censur som Cecilia Wikström ställer sig bakom i sitt debattinlägg, även om hon hellre vill kalla det ”blockering” istället.

Barnporr, i synnerhet barnporr på Internet, är ett politiskt kort som makthavare i Internetåldern visat sig vara väldigt snabba att spela ut så snart de är på väg att driva en demokrati- och yttrandefrihetsfientlig linje i en lagstiftande församling, uppsåtligt eller omedvetet. Vi har sett det i Sverige och vi har sett det i EU, inte minst genom det vurm för EU-sanktionerad Internetcensur som vi sett hos Wikströms partikollega, EU-kommisionär Cecilia Malmström.Eftersom vi människor är kännande varelser så har vi många gånger svårt att hålla isär känslor och förnuft när något så avskyvärt som övergrepp på våra barn kommer på tal. Denna sprängkraft som barnporren har är naturligtvis inte våra politiker sena att spinna vidare på, låt vara att de flesta säkert anser sig ha vårt bästa för ögonen. Tyvärr är blockeringen/censureringen av Internetsidor ett väldigt bedrägligt sätt att hantera barnporr. Vägen till helvetet är som bekant ofta kantad med goda föresatser och risken för ändamålsglidning med den här typen av lagstiftning är stor.

Även om censureringen från början sker ”under kontrollerade former” och för samhällets bästa som Wikström vill så vet vi av erfarenhet att den snabbt och ovillkorligen utvidgas till att omfatta nya områden. I Australien är det pga hysterin kring barnporren på nätet t.ex numera olagligt att visa bilder på småbröstade kvinnor, även om det rör sig om vuxna människor som låtit sig fotograferas av egen fri vilja. Inom EU har vi flera exempel på att yttrandefriheten är under hot. Litauens parlament antog nyligen en lag som förbjuder medborgarna att i positiva ordalag tala om ”icketraditionell sexuell läggning” samt “polygama relationer”, man får heller inte publicera bilder med ”våldsamt innehåll” varken på nätet eller någon annanstans. I ett utdrag till EU’s Stockholmsprogram kunde man för ett år sedan läsa att EU kraftfullt ska ta avstånd från ”terrorist speech” (vad nu än det är för något). Hur länge dröjer det till dess att vi från EU får nya direktiv om vad för saker som ska censureras för att skydda oss från barnporr/terrorism/omoral?

När Cecilia Wikström och folkpartiet nu tydligt visar att de tycker att censur är ok som princip så blundar de för den verkliga problematiken. Att blockera sidor för ”potentiella förövare”, som Wikström väljer att kalla de tusentals oskyldiga Svenskar som dagligen får lagligt material filtrerat av ett illa fungerande filter, gör inte att barnporren försvinner från nätet. Wikström är däremot på god väg att öppna Pandoras Ask genom att på detta sätt rucka på grundläggande demokratiska värderingar.

Vi i Piratpartiet vill inte att barnporren ska skylas av ett statligt filter, vi vill att de platser på nätet där barnporren finns ska dras fram i ljuset och stängas ned så snart de uppdagas och att de brottslingar som står bakom dessa ställs inför rätta!