Vem fan är Lars Vilks?

Jag läser på DN och SvD att en grupp religiösa fanatiker har gripits av polisen på Irland sedan de planerat att mörda den svenske konstnären Lars Vilks. Motivet bakom mordplanerna sägs vara den Muhammed-rondell-hund som han skapade för några år sedan som en följd av de internationellt uppmärksammande Muhammed-karikatyrerna publicerade i Jyllands-Posten. Konstnären själv intervjuades i Sveriges Radios kanal P1 bara en lite stund efter att gripandena blev kända.

På frågan hur han kände sig efter han fått veta att det fanns planer på att mörda honom så svarade han att han ”såg helt estetiskt på det hela”. Jag vet inte riktigt vad det betyda. Försöker han spela oberörd, modig martyr? Han förklarade iaf i nästa andetag att han har en yxa i vardagsrummet då han blivit hotad tidigare. Är det vad som menas med ett estetiskt synsätt? Själv skulle jag förmodligen vara vettskrämd och inte låta yxan lämna händerna.

Jag är såklart glad över att polisen kunnat avvärja ett tillsynes förestående mordförsök, men till skillnad från många andra så är det inte mordkonspirationen, de religiösa knäppgökarna och yxors funktion som närstridsvapen som jag funderar på mest. Nej, det jag undrar är: vem fan är Lars Vilks?

Lars Vilks var för mig helt okänd fram till dess att han fick sina 15 minutes of fame i samband med sitt kontroversiella konstverk. Jag är själv visserligen inte så insatt i svenskt kulturliv överhuvudtaget men jag är tveksam till att ens särskilt många konstkritiker var särskilt välbekanta med honom innan den numera världsberömda Muhammed-hunden såg dagens ljus. Jag tror heller inte att han kommer lämna ett större avtryck i konsthistorien, lika lite som det idag är särskilt många som minns vilka Elisabeth Olsson Wallin eller Kurt Westergaard är. Själv fick jag scroogla namnen på deras konstverk för att kunna nämna dem vid namn.
My point being: Det enda vi kommer minnas av dem och Lars Vilks om tio år är att folk gjordes ledsna och upprörda av deras konstverk samt att det i två av fallen redan hårt ansträngda debattklimatet polariserades enormt mycket.

I Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet. Det innebär att våra makthavare, med få undantag, inte får censurera konst eller stänga ned tidningar, även om innehållet kan anses vara stötande för vissa människor. Vår demokrati är beroende av vår rätt att uttrycka oss fritt. Jag ställer mig ovillkorligen bakom de ovan nämnda konstnärernas lagliga rätt att slippa få sina verk censurerade. Men betyder detta att vissa ska få använda denna rätt till att på pin kiv göra folk förbannade? Kontroversiell och politisk konst har ett stort värde för sammhället då den skapar debatt. Men varför skapa konst som bara skapar ilska istället för konstruktiva samtal? Är det inte just dialog och fredliga lösningar på samhällsproblem som är själva syftet med yttrandefriheten?

Lars Vilks hade inte behövt avbilda Muhammed som det djur som i den muslimska världen som betraktas som det mest orena. Han hade kunnat göra en mycket bättre och fyndigare politisk poäng genom att avbilda Muhammed som en Saudisk shejk i en lyxbil som kör förbi svältande Pakistanska gästarbetare. Elisabeth Olsson Wallin kunde i sin utställning Ecce-Homo nöjt sig med att avbilda Jesus vigande två homosexuella män vid ett altare; hon hade inte behövt visa en döende Jesus på korset omringad av (den förövrigt totalt kontraproduktiva schablonbilden och icke-representativa bilden av homosexuella) läderbögar.

Vi som gärna ser oss som den sanna yttrandefrihetens förkämpar ska enligt min mening inte behöva dra vapen, vilket vi nu ovillkorligen måste göra, för att några få attention whores ska få skjutsar i konstnärskarriären. Det är, och har aldrig varit, syftet med yttrandefriheten. Vi har inte råd med att det går inflation i denna så viktiga rättighet. Om vi åberopar denna rätt varje gång vi känner för att jävlas med någon så kommer folk till slut tappa respekten för den. Polarisering av yttrandefrihetsdebatten gynnar i 99 fall av hundra bara ledarskiktet hos verklighetens folk.