Att skaka hand eller att hälsa, det är frågan

February 9, 2010

Både SvD och DN skriver idag om att en man som av Arbetsförmedlingen skickats på en anställningsintervju hos ett företag inte skakat hand med den kvinnliga chefen. Han blev nekad anställning av företaget med hänvisning till hans bristande kompetens. Arbetsförmedlingen hävdade dock att det var pga att mannen inte tog den kvinnliga chefen i hand när han skulle hälsa som var orsaken till att han inte fick jobbet; de menar därför att han hade misskött sig på intervjun. Med denna motivering drog de in hans medverkande i arbetsmarknadsåtgärden vilket domstolen nu funnit står i strid mot diskrimineringslagstiftningen.
Reaktionerna på många SD-sympatiserande bloggar med ljusskygga underteckare lät naturligtvis inte vänta på sig. Den vanliga harangen om att det “daltas med invandrare” och att man “ska ta seden dit de kommer” är inte helt oväntat det som dominerar. Dessa intoleranta gaphalsar tror sig gång efter annan skjuta mot öppet mål när de på populistiskt vis kritiserar invandrarna och invandringen. De lyckas tyvärr ganska bra med detta eftersom människor nu liksom alltför ofta annars misslyckas med att skilja på äpplen och päron, dvs lagar och känslor.

Till att börja med bör vi hålla isär begreppen ”att hälsa” och ”att ta i hand”. Artiklarna i pressen är lite otydliga när det kommer till om mannen i fråga vägrade hälsa, eller om han vägrade hälsa på just det sätt som är allmänt i Sverige, dvs genom en handskakning. Häri anser jag att själva kärnfrågan ligger rent principiellt. Om jag vore arbetsgivare så skulle jag inte vilja anställa en person som var oartig genom att vägra hälsa. Om han däremot hälsade, som SvD skriver, genom att lägga händerna på bröstet (vilket jag tycker kvalificerar som en hälsning, likväl som att lyfta på hatten) så anser jag att är detta ok. Återigen, det gäller att hålla isär begreppen och inte instinktivt ryckas med av känslor.

Bara för att vi i Sverige av hävd skakar hand i formella sammanhang så betyder det inte att detta är det enda rätta och artiga sättet. När jag säger ”Hej!” till mina kollegor när jag kommer in på kontoret på morgonen så har jag hälsat. När jag kramar och pussar min sambo när jag kommer hem efter jobbet så har jag hälsat. När jag träffar en kund i formella sammanhang så hälsar jag med en handskakning. Om jag vore en starkt religiös muslimsk man så hade jag kanske hälsat genom en bugning eller dylikt. I samtliga fall visar jag artighet och omtänksamhet, oberoende av ritualens detaljer.

Det borde vara min fulla rätt att välja i ett land som förväntas företräda åsikts- och religionsfrihet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: